Natten har inte varit ljuv. Den har ackompanjerats av en hostande Brick och ont i magen hos matte som trodde han fått kennelhostan som går i kvarteret.
Vid fyrasnåret gav matte upp efter en konsultation med husse: BOJEN SKA AV! Vad som helst som kan göra det lättare för honom (och oss) att sova. Sagt och gjort, en hand på Brick och ett öga öppet - det var melodin resten av natten. Hostan försvann och ingen av alla oss tre i sovrummet försökte slicka på såret.
Nu - med Bagarmossens välsignelse ("kragen kan säkert ligga på och reta struphuvudet) – så kan bojen vara av om vi håller kollen på Brick. Lätt!
Brickan under lupp, helt ointresserad av sin tusenfoting på magen.
2 kommentarer:
Klokt beslut för trötta bassen och hans matte & husse! Bojar och trattar är INTE KUL!
En liten varning dock ...när det väl börjar läka och klia i såret kan Bassar bli snabba som väloljade vesslor ...och dyka ner i såret för att bita och slicka! En vette sa till oss en gång att "om ni bara visste hur många fula infekterade sår jag sett, pga av mattar och hussar som velat befria sina hundar från tratten/bojjen.." Och då kan det bli tratt väääldigt länge! Ta väl hand om skrynkelmannen - hälsar Primusmatte!
Tack för varningen. Än så länge visar han inget vidare intresse av att slicka på såret, men jag kan tänka mig att det blir mer intressant ju mer det läker. Så vi jobbar på att utveckla hökögon för att fånga vesslan när det stadiet kommer. :)
Skicka en kommentar