Så somnar vi såhär

Så infann sig lugnet

Lite plötsligt somnade att jyckarna på koksgolvet.

Får man lov att smaka?

Jo, det luktar rätt gott från spisen.

Liveblogging från Mockebo

Sol, hundkussar å lite snö. Pepp!

Pinne (igen)

Brick fann en stor pinne (igen).
Användningsområden: bära samt bita.
Svårighet: att välja andvändningsområde

Ritualen

När husse kommer hem ifrån jobbet så blir det oftast mysfest på golvet. Det kan se ut ungefär så här.

Etapp 1 avklarad

På vår väg mot bur i bil har vi äntligen klarat av etapp nummer ett. Den med att välja burskrälle och montera helvetet. Under research-arbetet kändes det som den biten var det värsta. När vi fått hem paketet med buren och skulle montera insåg vi att valet av bur var en dans på rosor i jämförelse.
Fyra timmar av slit, stånk och stön (tack mim för en i särklass värdelös moteringsbeskrivning), vi höll ett förvånansvärt gott humör genom skiten (kan bero på att vi pausade med semlor) och ut på andra sidan de fyra timmarna kom en bur.
Nu återstår etapp två: vi ska försöka övertyga Brick att det är rätt trevligt att vara i buren samt lyfta in skiten i bagaget på bilen och hoppas att den får plats på alla håll och kanter.
Må hundguden vara med oss.

Dagens lunch

På lunchmenyn stod följande: snöbus, rådjur, ytterligare snöbus samt snöbus med Brage och Ami.
Till efterrätt serveras: sömn på rygg, sömn hoprullad samt sömn med snark.




Ja, det är ett rådjur på bilden. Jag lovar.

Japan goes to dog heaven

I dag lurade vi med tre japaner till dog heaven, aka Drottningholm. Förhandssnacket om dog heaven hade ingett stora förväntningar, men dessvärre var tajmingen värdelös, för när vi anlände var det bara fyra glada hundsjälar som ångade omkring.
Det gick förvisso utmärkt att leka ändå ansåg Brick - men efter en dryg halvtimme såg japanernas nästippar lite lätt röda ut, så vi gick en sväng runt kungens ägor. Han var inte ute och skottade.
När vi passerade hundöarna på vägen till bilen för hemfärd såg vi (och en olycklig Brick) hur det kryllade av hundar.
Note to self: Se till att vara där efter klockan 14 på söndagarna.
Shinji, Yoko och hennes syster Satchiko verkade dock nöjda med utflykten. Och snön. Det var Brick med. Ja. Samtliga var rätt nöjda faktiskt.

Bröderna Birma

Vi var inbjudna till en brunch i Bandhagen. Värdar för kalaset var ägarna till dessa små ulltottar, Jonas och Charlotta. De 18 veckor gamla Birmabröderna stod för dagens söthets-överdos. Brick stod för den burdusa delen och skrämde de stackars rackarna. Och Jonas och Charlotta stod för den utsökta brunchen. Vad vi andra två stod för funderar vi fortfarande på.
Mysigt hade vi. Och efter den mäktiga brunchen fick Brick sig en promenad (och brollorna birma lite lugn och ro) som slutade i en rastgård tillsammans med en verbal amstaff och hennes son pitbull-amstaff. Brick charmade båda hundarna och deras ägare.







Tack Jonas för att du hade kamera, för det hade i vanlig ordning inte vi.

Vår bekväma Brick

Brick gillar att ha det skönt. En liten livsnjutare på fyra små korvben skulle man lätt kunna kalla honom. Därför blev vi inte förvånade när vi tittade ut i vardagsrummet och ser honom inta soffan på ny höjd. Lite lagom varmt från elementen bakom, kan man ana.



Under dagens lunch så for de delar av familjen som inte satt på ett tråkigt kontor ut till gärdet för att busa av Brick. Och som en lyxig smällkaramell så dök Siv upp. Siv är en bedårande bassetdam vars bekantskap Brick gjorde på en lekträff i början av januari.
Enligt rapport var det en överförtjust Brick som inte hade ögon för någon annan än Siv. Kameran var ju inte med, så vi som inte var där får helt enkelt tro på rapporten.

Brick betygsätter

Vi spelar Fallout 3 hemma. Brick tycker storyn är lite tröttsam. I övrigt ett mycket mysigt spel.
Fem tassar av fem möjliga.

Ett ögonblick i skogen/solen

På dagens försenade lunchbreak sken solen. Brick satt med span på en hund längre bort. Sen överraskade han genom att konsekvent komma på inkallningar och gå fint fot på kommando.
Kanske har han mognat på? Lillfisen firade (eller snarare fyllde - för någon partaj hade tråkmånsarna till husse och matte inte styrt upp) ett år som levande i går.
Recension på året kommer, hälsar Brick.

Intressekonflikt

Äta benet eller gömma benet? Det är frågan.

Vi pep till Drottningholm

Ja, vad ska man annars göra en söndag? På vägen dit svängde vi inom Brommas Zoo-varuhus och tjackade en styck bilbur till Brillan. Den kommer han slagga gott i när vi är ute och far.
I dag var det vev ute hos Kungen, Bricks små korta ben pinnade på som trumpinnarna i Nazum.
Och när vi kom hem?
Jo, lite krubb och sen somna framför brasan - precis som vanligt.

Storskuggaren

Efter en alldeles outhärdlig start på dagen: att bli lämnad alldeles ensam för att "några" hade bestämt sig för att åka till IKEA, så artade sig dagen rätt bra.
En sväng förbi macken och sen utforskning av Stora Skuggan. Man har ju hört en del om det, och efter en halvtimmes promenad så lever det upp till förväntningarna. Brick hade även förvånansvärt mycket spring i benen och intygar att det gick alldeles utmärkt att bassefnatta på området.
Som vanligt avslutas dagen för Bricks del med att somna framför brasan.

Ny lagspelare: Magen

Bricks kista är tillbaka på banan.
När vi hämtade honom igår var det en pigg och munter hund vi fick med oss. Order om att mata honom med dietmat och hålla lite koll fick vi - och allt gick bra.
Så på morgonens återbesök var det en glad veterinär som skickade hem honom. Vi plockade på oss en platta burkmat och en påse tort - magen är fortfarande lite ömtålig.
Djurvårdarna berättade att Brick plockat gullighetspoäng genom att snarka högt i sin stora sköna bur och legat slappt på rygg mesta delen av tiden han varit där.
Nu när han är hemma så har han somnat gott igen. Det finns tydligen lite sömn att ta igen även för en väldigt chillad basset.

Trist med text

Ja. För att piffa upp det hela lite så slänger jag in en gammal goding. Bäbis-Brick. På måndag fyller jycken ett år, vilket gör att jag gissar på att denna bilden är tagen för cirka 48 veckor sedan. Exakt datum vet bara Marita på Palatrollets lilla kennel, ja - det är ju hon som tagit bilden.

Status på Brick, eller Kräksöra som vi kallar honom när han inte hör: Lite piggare, ingen feber att tala om och mat ska han ha fått äta runt tolvrycket idag. Håller tummarna för att magen låter den stanna kvar.
Han börjar bli mager, tunn är han i defaultläge - men nu börjar man kunna spela gitarr på revbenen så det vore hemskt trevligt om magen kunde transfera till vårt lag igen istället för att spela på motståndarsidan.

Så nära

Jaha. Nähä. Här åker man för att hämta sin hund och får beskedet att han måste tillbaka i morgon. Kraken hade fått diarré av maten och lite feber som grädde på moset. Inte det man ville höra. Så i morgon blir det att lämna honom och hålla tummarna att magen kommer på rätsida med sig själv.

Status

Vi har kluttat in Brillan till veterinären igen. Han mår bra och magen är på benen (?), men eftersom han är hängig och trött i mössan så tyckte veterinären att det bäst med dropp och lite mjuk matstart under övervakning på sjukan idag. Det tyckte vi med.

Jaha. Bara lite kräksjuka

Så var Brick hemhämtad. Det var bara helt vanligt magkör. Ingen bråkig bukspottskörtel, ingen strumpa på vift i tarmkanalen bara helt vanlig kräksjuka.
En lite tröttare hund än vanligt, vilket vi väl kan ursäkta eftersom stackarn bara gått på dropp hela dagen och bara fått drömma om mat, ligger hoprullad till en liten kringla på sin filt.
I morgon bitti ska vi pipa inom igen och dubbelkolla att allt fortsätter att se bra ut.

Klassiker som: röntga magen

Brick är på visit hos veterinären. (Igen)
Han har tillbringat morgonen och förmiddagen med att kräkas. Ville inte ens behålla vattnet han tillslut drack - så vi tyckte det var lika bra att åka till Djurakuten med honom.
Veterinären misstänkte en rejäl omgång kräksjuka, men när hans bakgrund som ordförande i sakätarklubben uppdagades (jo, matte skvallrade) så bestämdes det att röntgen skulle användas å att det när man ändå var i farten skulle tas lite blodprover för att utesluta bråkig bukspottskörtel.
Så nu ligger Brick och slaggar (eller nått) i sitt rum på Djurakuten. Han gillar ju alla sköterskorna där eftersom han fick så mycket gos och kel när han var där för vaccination och lite öronkladd när han var liten, så han är nog bara nöjd (hoppas).
Och eftersom han var så pigg och glad, feberfri och kelig så ska det nog inte vara några bekymmer. Det hoppas vi innerligt.

Solen gör gästspel

I dag kom solen på besök. Samtidigt var det dags för lunchrundan. Brick satte sig och solade/spanade.
Sen smälte han.

Vad har ni gjort i helgen?

Brick har rullat hatt.
Först på gärdet (innan Pers födelsedagsfika - där han fick så mycket gos att han blev smått högfärdig) och dagen efter (den som kallas söndag) ute vid Drottningholms hundöar.
Det här med bil som vi har börjat med är helt enkelt inte fy skam.

Bästa torsdagen på länge

Konstaterat: vissa torsdagar är bättre än andra.
I dag var en av de absolut bästa i mannaminne, enligt Brick (som då saknar mannaminne och därmed inte bör räknas till de tillförlitligaste av källor).
Det började med att skjutsa matte till SR i nya fina bilen. Sedan blev det en ränna runt Gärdet i väntan på att tanten skulle bli klar. Husse hakade på.
Förutom sedvanliga aktiviteter ute så noterades ett stort antal hundar som skulle hälsas på. Med blandat resultat. Mest roligt. Några framtänder dök dock upp.
Trött och matt in i bil och där susades det runt ett tag. Nya bilen får fem rattar av fem från Brick.
Sen, äntligen, anlände sällskapet hem och valda delar av det ansåg det bäst att krypa upp i soffan och testa om insidan på ögonlocken var lika fina som i natt.